arrow_back

Prinsessan på ärten

H.C. Andersen

Det var en gång en prins som ville gifta sig med en prinsessa, men då måste hon vara en riktig prinsessa. Han reste över hela världen i hopp om att hitta en sådan dam, men det var alltid något fel. Prinsessor hittade han gott om, men huruvida de var riktiga prinsessor var omöjligt för honom att avgöra, för var det inte det ena så var det det andra som inte verkade riktigt rätt med damerna. Till sist återvände han nedslagen till sitt palats, eftersom han så gärna ville ha en riktig prinsessa till fru.

En kväll uppstod ett fruktansvärt oväder, det åskade och blixtrade, och regnet vräkte ner från himlen. Dessutom var det kolsvart ute. Plötsligt hördes en våldsam bankning på dörren, och den gamla kungen, prinsens far, gick själv för att öppna.

Det var en prinsessa som stod utanför dörren. På grund av regnet och vinden var hon i ett sorgligt skick. Vattnet rann ner från håret och hennes kläder satt blöta och klistrade mot hennes kropp. Hon sa att hon var en riktig prinsessa.

"Ah! Det ska vi snart ta reda på!” tänkte den gamla drottningen. Hon sa dock inget, men gick tyst in i sovrummet, tog bort alla sängkläderna från sängen och lade tre små ärtor på sängen. Sedan lade hon tjugo madrasser på varandra varandra över de tre ärtorna och sedan tjugo duntäcken över madrasserna.

På denna säng skulle prinsessan få sova under natten.

Nästa morgon frågades hur hon hade sovit. ”Åh, väldigt dåligt!” svarade hon. ”Jag har knappt fått en blund under hela natten. Jag vet inte vad som var i min säng, men jag hade något hårt under mig och är gul och blå över hela kroppen!”

Nu var det tydligt att damen måste vara en riktig prinsessa, eftersom hon hade kunnat känna de tre små ärtorna genom de tjugo madrasserna och tjugo duntäckena. Ingen annan än en riktig prinsessa kunde vara så delikat känslig.

ANNONS:

Prinsen gifte sig därför med henne, nu när han var övertygad om att han hade hittat en riktig prinsessa. De tre ärtorna placerades emellertid i nyfikenhetskabinettet, där de fortfarande finns att åskåda.

Var inte det en verkligt delikat dam?

Slut